Gymnaiset.
Gymnasiet har hitintills varit den värsta tiden i mitt liv. Yes, I know, mitt liv är inte långt och jag vet att jag kommer gå igenom så mycket värre saker, men just nu är detta det värsta, för Mig.
Jag har blivit splittrad; de stora kompisgäng jag alltid har tillhört har splittrats och därmed har jag kompisar i olika klasser och ingen är kvar på min linje. Jag känner mig om ett extra hjul i min egna klass som bara består av olika grupper, istället för 1 grupp. Jag tillhör ingen.
Jag är även fått väldigt mycket ångest, av allt. En ätstörning som består mesta dels av ångest.
Mitt favoritämne har blivit min värsta fiende, pga läraren. Och nej, jag försöker inte skylla på läraren, men alla som haft denna "lärare" vet vad jag menar.
Jag har endast fått känna att jag inte duger. Jag får aldrig höra att jag är duktig/bra, även om det låter töntigt så är det något vi alla människor behöver få höra & känna. Man får endast höra vad man missat, vad man behöver göra bättre nästa gång osv, man får aldrig helt enkelt inte vara nöjd om man inte gjort allt perfekt och får A, vilket jag tycker är rätt omöjligt. Du får inte ha en dålig dag, ett dåligt ämne eller område, du får inte vara sjuk eller må dåligt. Men det är ungefär det enda jag har/gör numera.
Det blir pga allt detta väldigt svårt att ta in komplimanger och beröm för mig. När jag jobbat så har jag endast fått beröm, men jag kan inte ta in det, för jag är så van att bara få höra & känna hur dålig jag är.
Jag ångrar så djupt att jag inte valde att gå gymnasie någon annanstans, för mitt gymnasie är inte en bra skola och har lärare som definitivt inte borde jobba som just lärare. Jag är skoltrött och vill varje dag, vid minst ett tillfälle hellre försvinna och slippa leva, än att gå till skolan. Jag lär få uppleva värre saker på en arbetsmarknad, men jag hade ändå flera gånger om jobbat nu hellre än att gå på denna skola.
Blir inte heller bättre av att vi har helt fullt schema, 08.00 till 15.00 VARJE dag i veckan. Lär vara så jäävla död varje fredageftermiddag.. Hur, var, när kan jag få motivation till att ens stiga upp ur sängen på morgonarna?
